Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtränga, och der ingen obekant varelse kan
störa mina återstående dagar, som äro helgade
åt minnet af Louise.”
”Okända, utan andra namn än bror och
syster” — fortfor Emma — ”skola vi vistas ibland
menniskor, som äro i behof af vår hjelp, och
hvilka en gång skola fälla en tacksamhetens tår
på vår graf. — Välgörandet medför alltid sin
belöning, som vår gamle far ofta yttrade.
Välan, vår belöning skall blifva egen
Wtillfredsställelse och likars välsignelse.”
”Vi skola ej mera skiljas åt!" sade Henrik
under det han slöt Emma 1 sina armar. —
”Både min far och Louise hafva ålagt mig att taga
omsorg om dina dagar. Må ett kommande
slägte en gång, då jorden redan gömmer våra ben,
påminna sig den vänskap som rådde emellan de
okända syskonen i Schweitzerdalen!”
Lord CF5=n slet sig ogerna från sina två
unga vänner och försökte flera gånger att
förmå dem följa sig tillbaka till Scottland; men
fåfängt, "hans under ’andra förhållariden säkert
antagna tillbud afslogs nu åf dem med
-+tacksamhet. Det prydliga ångfartyget WWinkelried
förde dem och den gamle Informatorn hastigt
öfver Gentversjöns vågor, ur hans åsyn.
Slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
