- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
4

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dahlberg nu steg upp ur grafwen, skulle han träffa
på samma småaktighet och samma karakterer som
förr. Kanhända mängden af röda
karbunkel-näsor och grymtande swin likwäl skulle förundra
honom; ty då för tiden söp man ej ihjäl sig genom
brännwin, (hwars följder wanligtwis yttra sig i blå
och röda kulor i ansigtet) utan man dränkte sig i
mjöd och badade i öl; ej heller fingo swinen fritt
hålla sammankomster på torgen och gatorna. —

Efter att hafwa blifwit prejad i ett uselt hål,
som man kallar Fittja, anlände jag emot aftonen till
Hufwudstaden och stadnade wid Horns tull, för att
blifwa besökt, men i sjelfwa werket för att betala en
wiss tribut för min person åt twenne grötmyndiga och
sluskiga gökar, som impertinent påstodo sig wilja
weta hwarifrån jag kom? På denna näswishet fann
jag mig föranlåten, att blott fråga, hwad det skulle
angå dem? Ett gällt: Korporal ut! förkunnade mig
i samma ögonblick, hwad som war å färde.
Wagnen, hästarne och den olyckliga resande omringades nu
af både bewäpnadt och obewäpnadt folk, alla
öfwerensstämmande deri, att jag war en lösdrifware,
en äfwentyrare och slutligen en lurendrejare! —
Oaktadt jag framwisade mitt pass från Jönköping,
fortfor pöbeln i samma höga ton under det
Tullbetjenterna gräfde med sina smutsiga händer ibland mitt
rena linne, och en tjock Uppsyningsman med en lång
jernstör genomborrade alla dynor m. m. När allt
detta ändtligen efter en timmas förlopp hade för sig
gått wid lyktor, framträdde twenne snokar med
katt-ansigten, smilande och kruserande, och försäkrade att
de visiterat så beskedligt, att de förtjenade hwar sin
hacka (hwilket uttryck war mig alldeles främmande.
Uppskrämd och ledsen af hwad som passeradt, tog jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 11:24:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acd1sthlm/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free