- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
16

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Länge stred jag emot Lurifax med de heligaste
försäkringar, att jag aldrig spelade, men fåfängt, —
reträtten war redan afskuren. Jag upptog de
spridda terningarne, och ämnade just kasta, då det föll
mig i begäret att få weta huru högt man slog?
Coureur swarade med en liknöjd ton, att det wore blott
fråga om en hacka. ”Kör! ropade Lurifax.
”Hälften står jag för å din sida Bror!” — Naturligtwis
antog jag förslaget, och kastade i detsamma tre och
tre gör sex.

”Nå se på fan och Fisken! brummade hela
societeten efter detta slag, — har icke Coureur nu
ändtligen tappat! skönt sa’ Gustava!”

Coureur yttrade aldrig ett ord, utan betalte
en inweklad sedel åt Lurifax, och aflägsnade sig från
spelbordet. Lurifax deremot kunde ej afhålla sig från
glädje, då sedeln låg i hans hand, och med en mine,
som jag ej kan beskrifwa, öppnade han sakta
papperet, under det han wände sig till mig, sägande: ”I
det lugnaste watten gå ofta de stridaste fiskarne!”

Det ihoprullade papperet war till min stora
förundran! en 100 R:drs Bankosedel, som efter
öfwerenskommelse nu borde delas imellan oss twå, men min
wän försäkrade mig, att han ej kunde wexla den, ej
heller kunde jag det. ”Du kan dessutom,” sade han
slutligen, låna mig denna summa på några dagar,
hwarigenom du gör mig en werklig wänskaps-tjenst.
Att jag senast i dag åtta dagar betalar beloppet,
lofwar jag dig, och så sannt jag är en ärlig karl
måste du tro mig på mina ord.” — Detta
eftertryckliga språk gorde sin åsyftade werkan, jag trodde
mig göra honom en riktig wänskapstjenst, och war
detta nog för att bestämma mig dertill. Lurifax

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:08:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/acd1sthlm/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free