- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
23

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Mitt inträde i Pig-societeten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

humör, wid minsta småsak föll hon i ett gapskratt,
och till och med min förundran deröfwer försatte
henne i ett ännu gladare tillstånd, så att jag icke
kunde afhålla mig ifrån att fråga orsaken härtill.

”Det skall ni få weta,” swarade hon, ”med ett
wilkor — och det är, att ni ej flyttar ifrån oss
under ert wistande i Stockholm.”

Jag kan ej neka att detta wilkor war något
owäntadt och fremmande för mig, isynnerhet som jag
började frukta att detta ställe ej egde reputationen
för sig; men gummans leende och i sanning
godhjertade utseende beslöt mig att lofwa det hon begärde.

”Efter herrn nu lofwat att ej flytta härifrån,”
fortfor gumman, ”får jag äfwen be herrn ej blifwa
ond öfwer hwad jag nu kommer att säga! Är ni
werkligen så stadig som ni ser ut att wara?” —

Mitt swar på denna ännu besynnerligare fråga
war naturligtwis ett kort: Ja.

”Är detta möjligt?” utropade gumman.
”Huru mycket beklagar jag icke dig då, min
olyckliga dotter!” —

”Hwad menar Frun härmed?”

”Ack! huru grym är ej qwinnans lott på
jorden! Att glömmas och föraktas. O ni hårdhjertade
warelse!”

”Förklara er jag ber!” utropade jag något ängslig.

”Nå wäl, om jag är twungen dertill, så hör!
Nyss för en stund sedan förtrodde mig min yngsta
dotter, Carolina, att hon blifwit alldeles kär i herrn,
och att kärleken redan slagit så djupa rötter i
hennes unga oerfarna hjerta, att den ej mera kunde
qwäfwas. Se der orsaken till mitt skratt!”

Få menniskor hafwa säkerligen warit i en
sådan belägenhet som jag war wid detta tillfälle. Hwar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free