- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
36

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderna Kurtiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle gå, och med wacklande steg aftroppade jag
ändtligen något före den utsatta tiden. I min tanke war
Clara kyrkogård ingen passande plats för sådana
tillställningar, men efter hwad jag sedan fått höra, lär
det äfwen höra till goda ton att anställa kurtiser på
alla hemska ställen, emedan Walter Scott i något af
sina arbeten yttrat, att det war så romantiskt att se
twå älskande kackla tillsammans på en kyrkogård eller
galgbacke. Under mina promenader imellan de fyra
portarne, innan den wäntade anlände, kommo
tusende ohyggliga känslor för mig, som wisserligen
woro ganska lärorika för mängden; men som de äro
af en hemsk beskaffenhet, utesluter jag dem, för att
ej störa gången af mitt werk.

Klockan war redan half åtta, innan någon
qwinna syntes på kyrkogården. Sent omsider nalkas en
fin hattmamsell. Jag stod stilla orörlig bredwid ett
träd. Den fremmande sköna tog mycket säkra steg,
och gick förbi mig utan att säga ett ord, blott
kastande en långwarig blick på mig. Ju mera hon
aflägsnade sig åter från mig, ju mera började jag nu
tro, att det hörde till anständigheten, att jag talade
först, och troligen härrörde hennes tystnad af denna
omständighet, så gerna hon ock hade önskat kunna
bryta tystnaden. Jag ansåg det derföre som min
skyldighet, att på något sätt reparera mitt fel, och
på hwad wis skulle detta ske om ej, att skynda
efter och kalla henne tillbaka. Begagnande mina bens
fart skrek jag helt högt öfwer kyrkogården:
Mamsell! wänta litet, mamsell! — och hon, som war
temligen långt borta, ansåg det deremot wara sin
pligt, att wid mitt första rop stadna och wända om
mig till mötes. Ömsesidiga ursäkter och
komplimenter började skådespelet, och efter långa omswep

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free