- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
68

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Swaret. Bedrägeriet och Återresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han omöjligt kunde wänta längre, utan fordrade
bestämdt sina penningar. I så fatta omständigheter
såg jag tydligt, att det ej fanns annat råd öfrigt än
resa. Emot min karakter måste jag derföre ljuga,
och bad Juden komma igen följande dagen, så skulle
både kapital och ränta antingen kontant betalas eller
ock fördubblas på papperet. Juden trodde mig, och
gick med den föresatsen att dagen derpå besöka mig,
och då taga ut sin rätt.

När han war gången, wände Strålenhjelm sig
till mig med dessa ord: ”Jag förlåter dig din hetta,
men med ett wilkor, att du i natt reser ifrån staden.
Du finner sjelf hwad som wäntar dig både af denna
Jude och andra dina fordringsägare, om de träffa
dig i morgon. Se här är ett pass som jag skaffat
mig att begagna i nödfall, tag det och res! Härmed
är du fullkomligt säker under resan för alla chikaner.”

Jag wisste ej om Strålenhjelm war min wän,
eller om dessa råd härflöto från en elak grund.
Länge war jag i owisshet om hwad jag borde göra,
länge grubblade jag på den möjligheten, att han blott
wille min totala undergång, till dess den tanken tog
öfwerhand hos mig, att man i morgon skulle föra
mig till gäldstugan. ”Jag reser,” utropade jag
slutligen, ”och det i denna natt. Farwäl! We öfwer
den som satt mig i denna olycksaliga belägenhet!!”

”Ja, we öfwer den!” tillade han fräckt,
glömmande samwete, heder och ära, som han redan för
längesedan förlorat. ”Farwäl. Lycklig resa!” Med
dessa ord aflägsnade han sig.

Genast inkallade jag pigan, och anbefallde
henne att straxt förskaffa mig en häst och kärra, att
skjutsa till Fittja. Hon förundrade sig öfwer min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free