Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapnet, vittnade om bokens forntida prakt. ”Hvita
nu i ro,” fortfor han, talande till boken, ”till dess
solen åter helsar god morgon! I dag har du
gifvit mig tröst, neka mig den ej i morgon.” — Så
sagdt, uppstod han, lyftade pannan från elden och
förtärde med smak den enkla men födande rätten.
Atltonens skuggor erinrade honom snart, att
hvilotiunmen var inne; och gubben var ej sen att lyda
naturens kallelse. Inom få minuter derefter hördes
ej mera något ljud i kojan.
Vid dagningen uppväcktes den gamle af ett
häftigt knackande på dörren. ”Hvem söker mig
så tidigt på morgon?” frågade gubben och lagade
sig med detsamma till att gå upp från sängen.
”Måns Rambo är mitt namn,” svarade den
främmande. ”Stig upp, gamle Sven Jonson och släpp
mig in, ty jag har stora nyheter från
fosterbyg
2”
den.” — ”Från Sverige!” utropade den åldrige
mannen och sprang upp från sängen med en
gosses snabbhet. ”Välkommen, Måns Rambo, till
min hydda! Från Sverige, säger du? Herre Gud!
det är nu så länge, sedan jag hörde någonting
derifrån, att jag började tro det vara endast en dröm,
då jag påminte mig det gamla landet. Är du
säker att du icke sjelf drömmer? Kom emellertid in
och berätta mig hvad du vet. Lefver den unge
Hjelten ännu? Ja, visst måtte han lefva, ty för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
