Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick äro få och korta — de likna blomstren i en
ödemark, som hinna knappt att knoppas för ljuset,
innan de flygande sandmolnen qväfva dem.”
”Så äro de, i sanning, min egen erfarenhet
bevisar det. Marias far hade vid denna tid råkat
i tvist med en nyligen till kolonien ankommen ung
Engelsman, om ett betydande stycke land, som
Jäg ouppodladt, men som sedan Svenskarnes
ditkomst tillhört gubben. Den främmande åter påstod,
att ett obegagnadt landstycke tillhörde den, som
hade kraft eller Just att uppodla det. Tvisten fördes
inför domstol, der, genom mutor eller andra mig
obekanta medel, rätta ägaren fråndömdes denna rika
skogstrakt, som nu öfvergick till anklagaren.
Gubberi, som redan förut var försvagad af ålder, led
så djupt af denna orättvisa, att vi inom två
månader derefter fingo beledsaga honom till det sista
hvilostället — grafven. Från denna dag var
Maria ej mer samma glada, obekymrade och förnöjda
varelse som hitintills. Hennes kärlek för mig
kallnade väl icke; men i de sköna, blå ögonen
märkte jag emellanåt en vildhet i uttrycket, som
förundrade lika mycket, som den förskräckte mig.
Hon yttrade likvål ingenting, som kunde gifva mig
en nyckel till denna hemlighet; det enda, hvaraf
Jag kunde ana, hvad som föregick i hennes
inner=sta, var ett utrop, som troligen undföll henne
ove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
