Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dren skulle sätta sig emot detta giftermål. Men
hans öfverläggningar härom med sig sjelf, voro
lika onyttiga, som hans beslut att ej vidare fråga
efter den älskade flickan. Kärleken förde honom
beständigt till hennes boning, och den svage unge
mannen fann snart att det så mycket mindre stod
i hans förmåga att qväfva denna flamma, som det
endast var i hennes sällskap, han kunde döfva den
oro, som förföljde honom, synnerligen då han
betänkte, hvilka rysliga följder ett oöfvervinnerligt
motstånd från modrens sida utan tvifvel skulle
medföra. Att dämpa en sådan låga, som den han
erfor, ansåg han således ej vidare värdt försöket,
utan fästade sig vid den i hans tanke klara
tröstegrunden, att utom möjlighetens gräns gifves icke
någon förbindelse. Han tvekade nu ej längre i sitt
uppförande, och bestämde det genom en brinnande
kärleks - förklaring. Leontine åhörde honom under
tårar, och vågade knappt tro att hon hörde rätt;
men det var ingen villa. Eduard låg tillbedjande
vid hennes fötter. Darrande lutade hon sitt hufvud
emot hans skuldror, och de varma tårarne föllo i
ymnighet på hans utsträckta hand. Hon yttrade
väl ej ett ord, men tystnaden var ett vältaligt
svar — Eduard förstod det, och tryckte den sköna
varelsen till sitt klappande hjerta.
Saliga voro de stunder, som de från deona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
