Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag lefde tillsammans. För dem återstod ingen
önskan ouppfylld, för dem låg paradiset i hvarandras
sällskap. Ett ögonkast, en sakta handtryckning,
ett småleende voro likaså många fläktar af
sällheten. Finnes denna på jorden — så var den visst
hos detta ömma par.
”Ah! gentle pair! ye little think how nigh
”Your change approaches, when all these delights
”Will vanish ....... 29.”
Sällhet! du är blott ett tomt intet, en luftbubbla,
som i förförande färger leker oss beständigt i
hågen. Hvarför gäckar du dessa unga och lältrogna
tu med hoppet om ett tillstånd, hvars varaktighet
ödét förbjuder? — Det var en tid, då Sällheten
och Evigheten voro oskiljaktiga vänner; den tiden
är ej mer. Vännerna äro åtskilda, för att aldrig
åter träffas, oaktadt alla sällhetens försök att
upphinna den andra, ty det obevekliga Ödet står,
såsom en molnstod, emellan dem. Den förra eviga
sällheten eller sälla evigheten har blifvit gjord till
ett ögonblicks njutning, som räckes oss endast för
att af smaken sluta till, hvad menniskan
förlorat, då de båda vännerna rycktes ur hvarandras
armar.
’) Milton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
