Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögat — denna tår vittnade att striden var häftig
och svår. Alla band, som fästat hennes
förhoppningar vid jordiska föremål, voro brutna — hennes
önskningar tillintetgjorda — ändamålet med hennes
lefnad förstördt — hon hade förlisat sitt bjerta utan
möjlig räddning. Verden ägde ej mera för henne
det minsta behag, hon hade blifvit utstött från all
gemenskap med sina medmenniskor, och —
höjden af osällhet! — hon hade blifvit beröfvad den
persons kärlek, för hvilken hon fann sig i stånd
att — allt uppoffra.
Leontine var ännu försänkt i dessa mörka och
förtviflade tankar, då man anmälte Eduards
ankomst. Med darrande hand aftorkade hon sina
tårar och smålog åt älskaren, då han inträdde,
bedjande honom vara välkommen. Denne varseblef
dock med en oro, som ej kan beskrifvas, den
stora förändring, som på en enda natt hade föregått
i den unga flickans ansigte. På kinderna fanns ej
mera någon ros; der låg en blekhet, hvitare än
den spegelklara barmens yta. Den öppna och
annars alltid fria pannan, stod halft betäckt af de i
oreda spridda lockarna, och ögat, hvars mer
gudomliga än jordiska uttryck han så ofta beundrat,
liknade nu en i dagningen slocknande stjerna.
Öfver hela hennes person var en hemsk dysterhet
utspridd, som kunde erinra om dessa scener i
Öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
