Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönaste gåfva; men det var tillika någonting så
oskadligt, ja oskyldigt, i hela hennes uppförande,
att hon var lika mycket älskad, som beklagad, af
alla, från gubben ända till barnct.
En afton, då sommaren utspridt öfver
landskapet sina herrligaste ångor, och naturen fröjdade
sig åt den allmänna fågringen, syntes hon sent på
stranden af den flod, som flöt genom staden. I
håret hade hon instuckit några af skogens vildaste
blomster, som, utan ordning, hängde i de
fladdrande lockarna, och derjemte till en del betäckte
den svällande barmen. Tätt intill bröstet sutto
äfven några blommor, sammanbundna med ett
halmstrå, och i handen höll hon en vild ros, som tiden
mumifierat. Ett matt svårmod tycktes utbredt
öfver hennes fordom så sköna ögon, och hela
hennes ansigte talade högt om hjertats lidande. I
denna stund föreföll hon snarare såsom en vid verlden
trött varelse, än en olycklig, som förlorat
förståndet. Ilvarje ton, som flöt från hennes läppar,
liknade eols-harpans melankoliska ljud, och att
döma af det yttre till hennes innersta, måste i
sanning den unga flickans själ, i dessa ögonblick,
ej varit annat än en enda moll-ton. ”Ljufva
minne af min barndom!” hördes hon utropa för sig
sjelf. ”Försvinn ej från min inbillning, lik dess
föremål på jorden! Låt mig, vid lifvets afton,
än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
