Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det är icke ovanligt, att höra dem svärja vid
sin eviga salighet, att ingen äger bältre häst cller
hund, bättre bössa, förträffligare hustru, herrligare
fådernesland, än de. Till allt detta hörer också
verkligen en iunerlig kärlek för fosterbygden och
en trånande hemsjuka, frånvaron må ha varit
aldrig så kort. Liksom Schweitzarn, anser invånarn
i Kentucky intet Jand på jordklotet så rikt, så
bördigt, så skönt, som sitt eget, och liksom denne
fäller han glädjetårar, då han, efter någon tids
frånvaro, återser sin hembygd. ”När en
Kentuckian,” säger Flint i sin mästerliga beskrifning på
Staterna omkring Mississippi-floden, ”möter faror
af hvilket slag som belst, eller när han är om bord
på ett farlyg, som sjunker, är alltid hans sista
utrop: ”Hurra för gamla Kentucky!”
Sådana äro de menniskor, till hvilka jag nu
för några ögonblick vill ledsaga mina läsare.
Denna föregå-nde korta teckning af deras karakter i
allmänhet, kan möjligtvis förklara det högst
uppdrifna i deras passioner, som visar sig i följande,
på säkra fakta grundade, berättelse.
Ej långt från staden Lexington står ännu i
dag, en liten romantisk hydda, beskuggad af
åldriga ekar och sycamores, belägen på en kulle, af
omkring 20 alnars höjd. Der nedanför utbreder
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
