Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle från nyfikenhet öfvergå till aktning och
tillgifvenhet, deraf till kärlek, och slutligen till den
mest lågande passion för henne. Ofta, nästan
dagligen, hade han under de sednare månaderna
sökt hennes sällskap, och vid hvarje tillfälle lärt
att alltmer beundra henne. Denna känsla blef ej
länge främmande för Emilia; hon kunde ej undgå
att märka den, och af hennes sätt att vara,
skulle hvilken som helst, utom Georg, blifvit afskräckt
från att gå längre. Men detta är hans egna
element; utan afbrott fortsätter han sina
ansträngningar att behaga henne, till dess han omsider
yppar sin kärlek och ber om hennes hand. Emilia
bleknade först vid denna förklaring, men fattade
sig Ater, och lofvade honom, att tredje dagen
derefter mot afton gifva honom ett afgörande svar, i
den underjordiska gången. Det är der, som vår
berättelse egentligen tager sin början.
”
”Jag upprepar ännu en gång,” yttrade
Emilia, ”betänk er väl, innan ni fordrar af mig en
bekännelse, som kanske skall sätta hela er lefnads
sällhet på spel. Ännu är tid att rycka er undan
den ofärd, som hotar den, hvars öron lyssna till
min sorgliga historia — ännu binder ingen ed er
arm eller styras edra steg af heliga löften. Fly
medan tid är, och fordra ej min kärlek, ty vägen
till mitt hjerta bär öfver halsbrytande afgrunder.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
