Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni har förolämpat mig, min herre,” sade han
häftigt, ”och jag skall veta, att i sinom tid fordra
reparation.”
”Den skall lemnas er,” svarade främlingen
med liknöjdhet, ”och blifve enderas död slutet på
vår strid.”
”Vare det sagdt! utropade Henrik. ”Jag
önskar blott känna, med hvem jag skall gå att
strida på lif och död. Säg mig äfven orsaken till ert
hat och ert förolämpande. Jag påminner mig aldrig
förr ha sett ert ansigte.”
”Ni har rätt; det är första gången i vår
lefnad, som vi kommit i hvarandras väg, det är dock
icke första gången, som jag i tankarna talt med
Emilia + 2s förförare.”
”Förmätlne! hvem är ni?” utropade Henrik
häftigt, och grep efter den främmandes arm.
”Hvem jag är?” upprepade denne och föll i ett
hemskt skratt, som varade flera minuter. ”Mig
känner förföraren nog, om han vet hvad Emilia nu
heter.”
”Store Gud! Ni skulle vara
”Emilias man,” svarade Georg med en skarpt
ljudande röst. ”Ja, Emilias man, som svurit att
hämnas hennes vanära eller föröka antalet af dina
brott med ännu ett annat mord.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
