Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda döds-fienderna kommo i någon gemenskap
med hvarandra. Henrik började nästan att
glömma bort hotelsen och beredde sig att snart intaga
sitt säte i Kentuckys Underhus.
Det var en mörk och stormig Söndagsafton i
November månad. Henrik satt, jemte sin maka,
framför en stor kol-eld, och på moderns knä
hvilade deras lilla barn sitt hufvud, djupt inslumrad
efter att länge ha lekt med de lyckliga föräldrarne.
De lena lockarne föllo åt sidan om det täcka
ansigtet, och de små händerna voro knäppta
tillsammans. O! huru ljuf är icke detta barns slummer!
tänkte Henrik för sig sjelf, vid åtanken af de
många sömnlösa och oroliga nätter, han haft i flera år.
Gifve Gud, att mig vore förunnad en enda
timmas sömn, så lugn, så söt, som denna! Sänkt i
dessa och dylika betraktelser, var han ännu, då
barnet hastigt ur sömnen springer upp och med ett
gallskrik kastar sina armar omkring moderns hals,
vid hennes barm gömmande sitt ansigte. Med
svårighet kunde man förmå gossen att tala, och då
det omsider lyckades, framsnyftade han blott, att
”det var så rysligt att se pappa betäckt med blod.”
Förgäfves sökte föräldrarne öfvertyga den lilla
uppskrämda varelsen, att alltsammans endast varit en
dröm, att fadren mådde väl och satt leende vid
dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
