Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess sida; gossen fortfor likväl oafbrutet att
gråta, och upprepade beständigt att han såg
fadren blodig, till dess han, uttröttad af oro,
återföll i en djup sömn.
Denna i sig sjelf så obetydliga händelse,
qvarlemnade likväl ett djupt intryck hos Henrik, som
från denna stund flera gånger under den
återstående delen af aftonen lät märka tydliga tecken
till oro.
Ovädret varade emellertid utomhus, och det
täta smattrandet på fönstren påminte dem, som
sulto vid en treflig eldbrasa, huru lyckliga de
voro, att äga tak öfver hufvud. ”Jag beklagar dem,”
sade Henrik till sin hustru, ”som i afton måste
vara ute. Gästfrihet är, vid sådana tillfällen, en pligt,
som blott nedriga menniskor kunde undandraga sig.”
I samma ögonblick inträdde en af husets
tjenare och anmälte, att vid porten’ stod en främling,
som begärde skygd undan ovädret, och som sade
sig dessutom hafva ett angeläget ärende till Henrik.
Denne bleknade vid underrättelsen, men under
erinran af sin nyss afsagda dom öfver dem, som
brista i gästvänlighet, befallte han genast utan
tvekan, att den främmande skulle insläppas.
Barnet, som nu åter hade vaknat, började
gråta såsom förut, och modern tog det derföre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
