Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se så, nu sitter det, nu slungas han, minsann!
säkert in i evigheten.”
Med dessa och dylika uttryck fortfor hon
yrande, till dess ögat slocknat och läpparne blefvo
orörliga. Georg utbärdade ej denna syn, utan
tömde spasmodiskt, i ett enda drag, det öfriga i
flaskan. På Emilias bleknade läppar tryckte han
ännu en kyss, tillslöt gråtande hennes halföppna ögon
och lutade sitt hufvud emot hennes bröst. Inom
några minuter hade drycken gjort sin verkan.
Men hvad de hade väntat skulle bli dödens
sömn, var icke annat än en djup dvala,
åstadkommen af detta berusande medel, en dvala,
hvarur vaknandet blef lika förfärligt, som inslumrandet
varit oförmärkt. De hade tagit alltför små satser
af denna farliga dryck, för att deraf kunna dödas,
och vid dagens uppgång funno de sig, med
förundran, ännu höra till de lefvandes antal. Med ny
förtviflan blickade Emilia omkring sig, och då hon
kommit till visshet, att morgonen verkligen lyste
äfven för henne, men derjemte besinnat, att
Georg ännu andades, blott för att genast undergå
det nesligaste dödsstraff, öfverväldigades hon af
smärtan, och störtade, med ett skri, sanslös till
golfvet.
Georg öfverlemnade sig emellertid åt tankarne
på den förestående afrättningen. Hans inbillning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
