Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapten Smith, odödlig för sina äfventyr bland
Indianerna, hade om vintern 1608 begifvit sig ut
på en expedition bland vildarna. Dels genom list,
dels genom öfvermakt, lyckades det dessa att
öfverrumpla och tillfångataga honom. Det var väl i
början deras mening att taga lifvet af honom,
liksom de redan gjort med hans kamrater, men af
någon nu obekant orsak, blef detta ej strax
verkstäldt, utan uppsköts, till dess Powhatan sjelf fick
öfvervara högtidligheten. Under hans brors,
Opechancanough’s, anförande släpades fången från den
ena Indianska byn till den andra, liksom i triumf,
och på flera ställen höllos bögtidliga krigs-dansar,
för att fira segern öfver det hvitskinnade djuret.
När de anlände till Opechancanough’s eget hem
vid Pamunkey, anställde de i trenne dagar några
svartkonst-ceremonier med honom, för att, såsom
de yttrade sig, utröna, om han hade någon elak
afsigt i tankarna. Dessa besvärjningar äro så
egna i sitt slag, att jag här korteligen vill
nämna dem:
Tidigt på morgonen uppgjordes en eld, och
mattor utiades, på hvilka fången blef satt. Hans
vaktare lemnade då huset, och genast kom
inhoppandes en stor och ful figur, helt och hället
öfvermålad med kolblandad olja. Flera ormskinn
prydde hans axlar, och ändarne af dessa skinn voro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
