Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hjerta, ”tack vare Gud! jag är ännu med er,
jag kan ännu omfamna er. Sörjen icke; hvarföre
sörjen J? Jag är ju här, midt ibland er alla! Då
min stund kommer, lemnar jag er — om den
stun=den är fjerran eller när, det vet blott Han, som
talar derute ett mäktigt språk för den förstummade
naturen. Hvilken herrlig stämma Han har! Hör!
Han hotar med bestraffning och förstörelse. Store
Gud! haf medlidande med oss, glöm våra fel och
svagheter, och välsigna det barn, som är den
första afkomman af dina hvita barns förening med
de röda! Skänk honom den kraft och det ljus,
att han må kunna för mina fordna landsmän,
skogens röde invånare, förkunna Din lära och utvisa
för dem, att Du och ingen annan är den enda och
sanna Guden"”
Efter några minuters förlopp, hvarunder åskan
fortfor med fördubblad styrka, började hon åter:
”Han hör mig ej, den oblidkelige Domaren i
höjden! Förskräckande äro hans domar! Virginia,
mina fäders land, du skall snart ej mera se en
enda af dina ursprungliga ägare, och dina skogar,
som varit uppfyllda med hjelteropen af Powhatans
stam, skola, innan du anar det, förvandlas af den
fredlige hvite mannen till åkrar och betesfält för
hans boskap! Pocahontas, du är skull till allt
detta. Ditt lif är den enda försoning, som kan
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
