Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ransakande samvete. Det finnes icke någon
ensamhet på jorden. Ensam och ensamhet äro två ord
i vårt språk, som ljuga till sig en betydelse. Ilvad
är ensamhet, då vi bruka våra ögon och öron? Det
tanklösa folket kallar mig en Eremit. Är jag då
ensam? Se här, se denna trogna följesven, som
der ligger vid mina fötter, läser han icke hvar
önskan i mitt ansigte? Jag har i honom en tjenare,
en tillgifven. Min röst är honom lika välbekant,
som Napoleons stämma från S:t Helenas graf för
hvarje Fransman.; Han svarar mig väl ej på mitt
språk; men hans lydnad, hans vänliga slickande på
min hand, är detta ej mer än ord? — Se här, se
denna guitarr, denna flöjt. Då sinnet är nedtryckt
och svårmodet drar sin mörka slöja öfver ögonen,
talar musiken till det bedröfvade hjertat.
Förtrollande toner utgå från de liflösa instrumenten. Örat
upphämtar dem begärligt, och det upprörda bröstet
känner genast deras lugnande verkan. Hvad tröst
kunna menniskor ge hvarandra, som uppgår mot
en lång moll-ton, smältande i ett doft ackord? En
oemotståndlig rörelse i vårt innersta öfvertygar,
att detta språk är mäktigare än ordens. Till ögat
flyta tårar. Hjertat har fått luft; den inre fienden
flyr brådstört. — Och gå vi utom huset, se här,
se denna majestätliga flod, som redan på förhand
anande hvilket fall som förestår den, med vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
