Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdshus och andra byggnader. Norr ut följer ögat
flodens Jopp till dess den alldeles bortskymmes af
de bergiga stränderna.
Detta var Francis Abbotts sista hem.
Vid det öppna fönstret satt han en morgon —
jag tror det var den 10 Juni samma år — med
båda armarne lutade emot fönsterposten och
stödjande sitt hufvud. "Tårar lyste i hans
uttrycksfulla ögon. På bordet bredvid honom lågo flera
papper, jemte den hemlighetsfulla boken. Den
ännu våla pennan bevisade, att något nyss
förut blifvit nedskrifvet på papperen. ”Nej,
gudomliga natur!” utropade han med entusiasm, ”det
står ej i mensklig förmåga att måla dig sådan du
verkligen är. Poeter må än så förtvifladt
anstränga sina snillen — målaren må aldrig så lyckligt
härma; det blir ändå inte Niagara. Och skulle då
jag, denne maktlöse varelse i det stora
universum, söka efterbilda ett af Skaparens herrligaste
verk? Varc denna förmätenhet långt ifrån mig!”
Så sagdt, fattade han med kraftiga fingrar den
uppgjorda beskrifningen och sönderref den i så små
bitar som möjligt. Dessa öfverlemnade han åt
sommarfläktarne att skingra. ”Se"?” yttrade han
med ett vildt skratt, ”se, detta är hvarje
härmares öde!”
Dagen hade cmellertid framskridit till den
tim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
