Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Med mig har du lefvat, med mig skall du
också förgås!”
Eld uppgjordes i spisen. De smattrande
stubbarne spridde snart en låga, som höjde sig upp i
skorsten. Papperen och böckerna kastades deruti,
och den darrande flamman, som för ett ögonblick
blifvit dämpad deraf, uppreste sig åter med vrede
och fördubblad styrka. Förgäfves tycktes
papperen liksom undvika eldens ro’girighet. Tvenne
gånger rullade den märkliga boken ur lågorna, som
lika många gånger fattade den på nytt. Utan nåd
och barmhertighet öppnades det ena bladet efter
andra, och förtärdes. En tjock rök insvepte
ändtligen permarne i mörker, och när den försvann,
var förhärjningen slutad. Ett svart täcke sågs
endast öfrigt, hvarpå blinkade slocknande stjernor.
Francis hade emellertid’ ståmt sin guitarr,.. och
knäppte nu några ackorder, som fullkomligt
öfverensstämde med hans sinnesstämmning.
Instrumentets långa moll-toner voro blott hans tankar satta i
musik. Det var ett språk, så vältaligt, så
rörande, att hvarje hjerta skulle intagits deraf.
Den sång han hade valt, var Desdemonas romans
i sista akten af Rossinis mästerliga Opera, Othello.
Denna musik har en bestämd karakter’ ef djup,
men mild sorg, och är, bland senare tiders
romanser, ett af de mest rörande stycken, som
’någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
