Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjöt en rysning i hvarje lem — dennå sorlande
stämma i bröstet, som liksom en dödssång
förebådade den lidandes lyckliga öfvergäng! Och
slutligen, när timman är slagen, och själen lemnat sin
hydda, hvilket djupt och varaktigt minne intrycka
icke hos de öfverlefvande dessa marmorlika
ansigtsdrag, som med så mycken sanning af en
välkänd Engelsk författare blifvit kallade: ”the
mockery of all our hopes and fears, of our fondest
love, and of our fellest hate!” Ännu när vår egen
afton är kommen, påminna vi oss med rörelse vårt
afsked af dem vi sett föregå oss ur verlden, och
den närvarande stundens högtidliga allvar
återväcker ännu de känslor, som vi erfarit vid våra
vänners -bortgång.
Men låt oss tillsluta ögat för denna sista scen
af ett alltför kort vistande på jorden, låt oss
inställa en mera noggrann beskrifning på afskedet af
en tjugu-ett-årig flicka från make och föräldrar
Helena var ej mer. Med bröllopsdagen
hade också lifvets lampa slocknat, och af den
fordna bruden återstod nu ej annat än ett liflöst stoft.
Deromkring stodo ännu de sörjande vännerna, och
mot bröstet hvilade den bittert snyftande enklingen
sitt hufvud. De tröstlösa föräldrarne hade fallit i
hvarandras armar, gumman gömmande sitt ansigte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
