Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orörliga tycktes hans ögon hvila på det i
ekstubben inhuggna vapnet, så bekant i alla
Indianska krig; och man skulle kunnat tro att han var
gången till förfäderna i Vestern, om icke det
oroligt häfvande bröstet antydt, att det ännu
andades. Hvad var det som fästade hans
uppmärksamhet? Månne vapnet? Kanske minnet af någon
älskarinna, som gifvit honom denna tomahawk? —
Nej, det var blod, mennisko-blodet på vapnet, som
utgjorde föremålet för hans oaflåtliga betraktande.
De röda fläckarne voro ännu icke torra på det
mördande stålet, de hade knappt hunnit svalna.
Äfven hans händer voro färgade med blod, som
genom eldens granskap hade intorkat i huden, och
gifvit det i sig sjelf bruna skinnet en purpurröd
färg. Det hela var en hemsk syn, som kunde
ingifva fasa äfven åt den som ej var ovan vid blod.
Solen hade gått ner och från horisonten
vandrade månen långsamt uppföre himlahvalfvet. Några
Indianer nalkades, den ena gående efter den
andra, styrande sina steg till den kulle, der elden
var uppgjord. De yttrade ej ett ord under
marschen, men svängde emellanåt i luften sina
tomahawks och mumlade derunder någonting, som
svårligen kunde höras, svårare förslås. Den första af
dem var en äldre man, med ett vördnadsvärdt
utseendo och en ridderlig växt. Han syntes också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
