- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
20

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der vinden blåste genom väggarna, samt de söndriga
fönstren voro stoppade med 3 st. passerlädersvantar, en
fårskinsvest och en bundt väfsändar. Undan för röken,
som genom remnorna på kakelugnen inträngde, flydde
vi till värdfolkets boningsrum, der vi möttes af en
väm-jande inqvartering af ohyra, den de, som utsatts för
densamma, hade mycken möda att utrota i badstugan. —
Under nu inträffad ledighet nedskrifves några under resan
gjorda anmärkningar. N

Österbotten norr om Gamla Karleby är, så långt vi
hittills sett detsamma, ojemförligt sämre än söder om
nämnde stad. Afven folkets lynne besannar denna
anmärkning. Dess grofva lefnadssätt, smuts, råhet och
buttra uppförande sticka starkt af mot södra
österbottnin-gens seder, sådana vi funno dem. Här ätes stampbröd,
och man anklagar njuggheten hos hafvet, hvilket ligger
öppet straxt invid, så väl som .hos jorden. Åfven
skogarna sägas vara utan fogel. Öfverdriften i denna
klagan är aftvungen. Flera tusen munnar vilja dela
allmogens små förråder; derföre vill den anses ega
ingenting 47). Stackars menniskor! snart skola de få ännu
större anledning att synas eländiga; måtte de icke blifva
det verkligt!

När man hör vissa krigares beskrifningar öfver
fält-lefnadens svårigheter; när man derjemte eftersinnar: att
en stridsman uppoffrat för sin pligt sällheten af vänskap,
skyldskap, ja sjelfva kärlekens och husliga lefnadens
stilla glädje, och bortbytt sin frihet mot den strängaste
subordination, för att, under oafbrutna faror, mödor och
besvärligheter, gå att’ i enslagtning gifva sig tillspillo
åt ett ovisst ödes nycker; så skulle man nästan anse
kriget för ett ondt, hvarmed ej det ringaste goda vore
för-knippadt. Och likväl förfalskar afståndet äfven häruti
vårt omdöme; ty sjelfva kriget har äfven sin goda sida.
Att förtiga de politiska fördelarna för vissa krigande
mag-ter och de fördelar kulturen i allmänhet vunnit t. ex. af

47) Detta är icke underligt, när man känner, att armén,
för att ej lera na efter sig i de genomtågade trakterna förråder
för den följande fienden, hade befallning att så litet som möjligt
lefva på sina egna magasiner, utan i dess ställe för kontant
konsumera orternas tillgångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free