Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos sin bror, förre kyrkoherden i Lohteå, samt eljest
var en mycket artig och munter sällskapsman, älskare
af dans, musik, spräng och nöjen af alla slag, ehuru icke
utsväfvande, fattade vid ungefär 40 års ålder i
hemlighet det besynnerliga och engelska beslutet, att på 10 års
tid iakttaga en beständig tystnad. Med ens fann man
den liflige, muntre magistern stum som en fisk. Man
förvånades; men han endast smålog. Hans slägtingar
försökte alla medel att bringa honom ifrån hans
föresats, men han blef den trogen. Man bad, man förebrådde
honom; ingen verkan. Man gjorde narr af honom; han
tålte. Man retade hans passioner, hans vrede; man gick
ännu längre: man lät honom, som sjelf ej hade något att
lefva af, svälta i två dygn för att tvinga honom att be-
fära mat; han svalt och teg. Han åktes ut på isen
tunn-lädd; ej ett , ord. Emedan ban var en skicklig man
ville en hans slägtinge röra hans ambition, då han en
gång med xlessa ord presenterade honom för en
frem-mande (löjtnant Herlin): »detta är en förläsen, vurmig
magister N. N. ”Icke ett ord, ej ens i den häftigaste
passion. Man såg likväl, att vreden var farligast för
hans föresats. För öfrigt bar han sig under hela denna
tid ganska förståndigt åt. Han deltog till och med i
sällskapsnöjen: han antingen dansade, eller spelade för
de dansande; han log åt det löjliga, utmärkte sitt
deltagande vid sorgliga tillfällen, men blef icke stött öfver
det elaka eller orimliga, ty äfven under den tid, han
talte, förtörnades han blott då, när’ han hörde någon
baktala en annan. — Redan hade man uppgifvit allt
hopp, att någonsin mera få höra honom tala, då han, på
dagen tio år efter det han tystnat, första gången försökte
skall till en af Alftanska slägtens förfader skänkt en
silfver-kanna, hvilken på yttre sidan haft två bucklor, hvilka genom
skrufvar kunde öppnas och i hvilka förvarades små pergaments-’
skrifter, innehållande en beskrifning, fortsatt till sednare tider,
om gåfvans orsak och kannans egare. Denna familjeklenod hade
bibehållits inom slägten till början af detta århundrade, då
kommerserådet Kyntsell (d. ä. af två bröder?) i Gamla Karleby,
då-som förmyndare för någon qvinlig ättling af familjen (m:ll
Fro-sterus), för att utan behof realisera egendomen, försålt den i
Stockholm till någon guldsmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
