Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde att han var förlorad, men ifrån ett annat verk
sågs att han ännu lefde. Han togs upp. Händer och
fotter voro borta, ansigtet sönderslaget, ögonen förlorade.
Likväl hade den olycidige sitt förstånd, och äfven i de
inre delarna någon känsel, som alldeles saknades i de
yttre, skadade, hvilka måste varit som bortdomnade, ty
han visste icke hvad som vederfarits honom, kände sig
icke sjuk, var okunnig om sin förlust af händer och
fotter o. 8. v. När man frågade honom, om han före sin
död ville hafva prest till sig, gaf han till svar: att han
ej var sjuk, att han blott kände behof att gå ut,
hvar-till han begärde hjelp. Då man ej trodde sig kunna
vidröra honom så krossad och sönderslagen han varv
förundrade han sig, satte sig sjelf upp och ville stiga på
stumparna af sina ben, stötte utan all känsla de
till-qvar-ters längd blottade armpiporna, på hvilka skottet förstört
händerna, mot halmen, nvarpå han låg, samt gjorde
försök att resa sig upp, men föll naturligtvis tillbaka på
halmen, der han sedan beviste att han rätt uppfattat sitt
inre behof. Presten kom; mannen blef skriftad, mera
enligt sin tillåtelse än åstundan, och dog två timmar
der-efter. Får jag göra några reflexioner, så vore det de, att
man häraf kan se, huru den olycklige förlorat känseln
och sitt minne — till en del blott, ty fastän han icke
erinrade sig händelsen, som beredt hans olycka, så hade
han ej glömt t. ex. hvad skriftermål och annat var. De
inre, förmodligen oskadade kroppsdelarna hade sin
känsel qvar, han märkte sitt benof. Förståndet var icke
rubbadt, ty han talte redigt om alla sina åligganden så,
som det var möjligt med förvirradt minne och förstörd
känsel. Utan känsel kunde han ju icke känna sig sjuk;
derföre sade han, utan yrsel, att han icke var det. Utan
minne erinrade han sig icke sin olycka; derföre
förundrade han sig öfver det han hörde derom. Hans
inbillning spelade ej för honom något bedrägeri; hans
omdö-meskraft var i behåll, men dömde orätt; han talte sannt,
men blott efter sin känsla. — Jag har frågat anlända
officerare om denna händelse, och de ha till alla delar
besannat den.
Den 18. Dubbades riddare: Bremer 154) och Mag-
154) Kapten vid Björneborgarne, en af deras ut märktaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
