- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
99

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och gick genast bort, när vi kommo. Hon var läng och
mager samt väl klädd, hade några andliga böcker o. s. v.
Jag sade henne en liten höflighet för att få henne i tal,
men förgäfves. Dock samtalade vi sednare, och hon
yttrad e, sig förnuftigt i många saker, men blandade dock
alltid något tokeri i sitt tal. Om kriget sade hon, att
evigheten var det enda, som kunde hjelpa, och frågade

från Jakobsstad ocli Gamla Karleby (hem för flera grenar af
familjen Roos), hvilka9 tagg, pröfvad af honom, ej ännu verkade
annat än att han besjöng (ipin i verser, som läto äfven dem
känna taggar under rosen.» Den lyder i en variant som följer:

»Flickorna i Jakobsstad
Aro tusenskönor,

Bleka, blyga, täcka, små,

Annars såsom honor;

Kacklar en, så kacklar två,

Kackla allihopa;

Skrattar en, så skratta två,

Skratta allihopa».

En annan lyder:

Flickorna i Jakobsstad
Likna tusenskönor,

Vackra blommor, bleka blad,

Uesten såsom hönor.

En vältalig fru Mineur helsades af honom: »se god dag,
fru Mineur, som hör, som rör, som kör, som för etc. — »Till
slut väpnade man sig emot hans tunga med ett medel, hvar’
emot inga infall förslå». En nära umgängesvän till Ch. från
hans några år sednare inträffande vistelse i Abo meddelar, »att
Jakobsstads handlande bekämpade Ch. med örfilar, men att han
ändock värderade dem». Svårsmälta kunde för dem vara
sådana uttryck, som han t. ex. en gång fäilde vid närmandet till
ett med läckra anrättningar serveradt bord: »att sällskapet
liknade ett röfvarpband, färdigt till plundring». Bekant genom
traditionen är händelsen, då han med ett ämbar kallt vatten,
till lif återväckte en dam, som afdånat, till följe af en öfver
henne iitspild såsskål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free