- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
110

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

no

likar, ropande på läskning, på hjelp, på döden. £n rysa,
som upptagits blesserad, hade fått en kula genom
ma-gen, kunde ej tala finska, men visade med tecken åt
läskaren, eom ville förbinda honom, att han borde afskära
honom strupen. — Sexton eller flera ryska fångar,
hvtr-ibland officerare, passerade förbi oss. Cronstedt hade
förut på sko, i-i.. . T ehåll med skju-

lades på fältet; de sårade blefvo för många. Savolaks
jägare, som stridt hela dageu utan mat, fördes nu åter
ut i skogen, att betäcka våra flanker och de i backen
stående brigaderna. — Nu saktade sig affären, — blef
åter lifligare, — kanonerna tystnade mer och mer, —
ännu höres ett och annat kanonskott och täta
gevärs-Balfvor — svenskarnas hurrarop, täta salfvor, ett
bestån-digt hurra — ett och annat skott — ännu några —
länge ett och ett i sender, allt ett hurra — våra samla
sig, ryssen är slagen ur fältet, der han fått order att stå till
sista man, och derifrån ryska befälet sagt det vara
omöjligt för svenskarna att drifva dem. Gud ville gynna
den goda saken. De ädle dogo hellre än de veko för
våldsverkarne. Segern blef vår, men den var ganska
dyrt köpt. Mycket blod hade runnit. Gamle krigare
säga, att de aldrig sett en häftigare drabbning, och
mången lytt olycklig minnes alltid slaget i Lappo. Efter •
affärens slut gjordes qvarter i kyrkobyn, som vi intagit.
De sjuka och döda upptogos och bortfördes.
Dispositioner gåfvos för vidare förhållande. Bror frågade efter
bror, vän efter vän, kamrat efter kamrat. De blesserade
samlades i flera rum. Deras skrän och klagan var ett
rysligt efterspel till bataljen. Medan jag skrifver detta,
bör jag från nedra våningen i en bondgård en uslings
klagan, som hela natten plågats af sina sår och hindrat
mig att somna. Löf är illa blesserad genom magen och
dör troligtvis. Träsk 188) hade låret afskjutet vid ron,
så att benen stodo fram ur ett sår, lika bredt som låret,

ende svaret innebära frågan: hva’ sen? genmält: »annars bara,»
bvarefter Wirzén, för att undvika dylikt qui pro quo, omdöpte
betjenten till Wansén, som derefter blef länsman i Tyrvis.

188) Löf och Träsk äfven de säkert soldater från forfcs
hemort.

tandet, som

Läkarne kal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free