- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
171

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flyende från Siikajoki hafva ryssarna meddelat bönderna
sm erfarenhet: »att svenskarna ej mera draga sig undan».

— I samma by hände sig, att en af de derstädes efter
finska truppernas aftåg inqvarterade kossacker skulle
bryta sig in i ett visthus och uttaga foder för hästarna.
En bonde (egaren), som varseblef detta uppsåt, gick
utan afseende på aen i byn förlagda truppen, fattade i
kossacken och kastade honom ett långt stycke från
vist-hustrappan. Denne steg tåligt upp, vågade ej ett
ytterligare försök, utan gick sin väg.

De i Brahestad liggande ryssar hade efter affären i
Revolaks gråtit och jämrat sig, samt i allrastörsta hast
begifvit sig derifrån. På ett bord i högqvarteret hade
ryska generalen, som visste, att fältmarskalken
Kling-spor bott och skulle bo på samma ställe, skrifvit med
krita: »adieti! au revoir!»

Vid Revolaks har en savolaksare under grefve
Cronstedt, skjutit en ryss med hvart skott, som han
lossat. Slutligen fick han sjelf en blessyr i armen, men
gick likväl ej bort, fastän kamraterna bådo honom
der-om, utan fortfor ihärdigt. När han sent omsider märkte
att han mattades af blodförlusten, bad han en kamrat
sprätta upp ärmen och binda halsduken på såret. Sedan
detta skett, var han åter med till stridens ärofulla slut.

Redan det ovanliga i tiden och sättet för ryska
infallet i Finland väckte en allmän håg till ett ovanligt
försvar. Ett enda bestämdt steg från de styrandes sida
hade både väckt och underhållit en entusiasm, som
kunnat blifva af en hufvudsaklig verkan för den rättmätiga
saken. Detta saknades helt och hållet. Afskedade
invalider, som tjenat i 1788 års krig, jemrade sig att se
en fiendtlig magt beträda den fosterjord, som de
försvarat med sitt blod, och de voro beredda att möta
fienden med vapen i hand. Men i sället för att utdela
sådana, blefvo tusendetal gevär sänkta vid Tavasthus
under reträtten från gränsorterna. Hemmansegare gingo
att låta inskrifva sig till frivillig krigstjenst, men ingen
landtstorm blef uppsatt, emedan den ansågs mera
hin-derlig än nyttig. Hvad bönder på egen hand sedermera
uträttat, är bekant, oéh vederlägger vederbörandes
förhastade omdöme.

Att finska armén icke inbröt i Ryssland, utan stad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free