- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
188

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helsingfors oeh tillbaka, der han gick upp till kommendanten och
tackade för permission m. m., hvarför*; ban flyttades till
lösdrifvare-gården i en öfre våning. För att stäfja hans våldsamheter
ställdes en patrull med fälld bajonett under befäl af vakthafvande officer
utanför hans dörr, medan hans betjent insläpptes med mat etc.
Vid ett sådant ’tillfälle hade en ännu lefvande officer, som genom
gick graderna på fästningen, vid inträdet i hans rum gjort någon
anmärkning öfver, att F. föregående ddgen, då han från kl. 6
till 9 på aftonen skulle få hemta frisk luft på lösdrifvaregårdens
öppna plan, bortgått och sent hemkommit vid mindre redig
sinnesförfattning. Förtörnad deröfver tog F. officeren, en till
utseendet lika starkt byggd man, vände honom om, kastade
honom mot bajonetterna, som naturligtvis drogos tillbaka; att
den andra kunnat låta nedsticka F. härefter, brydde honom föga.
Enligt tidens point d’honneur fordrade officeren hos amiral
Cronstedt krigsrätt; denne, efter inhemtad underrättelse, bad
officeren ej göra F. mera olycklig än han redan var, och efter
afgifven garanti af på orten vistande officerare vid den
klagandes regemente, att officerskorpsen ej skulle uppsäga honom
kamratskapet, ehuru han ej beifrade förolämpningen annorlunda,
än att F. inför vaktparaden, dock först efter amiralens ho*
telse om krigsrätt förmåddes till afbön, lemnades saken
der-hän, i det amiralen tillika sände F. till Svartholm. Denne s. k.
»starke Flemingen» med sina fingrar af jern, som sönderbröto
hvad som råkade emellan dem, skall dock några gånger funnit’
sin öfverman: en gång en obetydlig, småvext rysk marinofficer,
mot hvilken han förgått sig, men som vräkt honom ur
värdshuset (i Abo), der de voro, dock så att F. tagit dörrposterna
med; en annan gång, sägs det, en jättelik sågverks-bokhållare i
östligare Finland; ännu en gång på ett värdshus i Tyskland
(hvarest liksom i Frankrike han skall ha rest), från hvilkethan
först utdrifvit alla gäster utom en, som, tvungen till motvärn,
i de öfrigas närvaro, stoppat F. i en öppen spisel, hvilken
styrka så förtjust F., att han hänryckt omfamnat motståndaren.
Eljest tyranniserade han, när det föll honom in, hvem han
behagade. Så skall i Lovisa, (troligen medan han vistats i
garnison å Svartholm), någon handelsbokhållare visat sig mindre
artig. Några säga, att F., förebrående honom detta, tillskref
det bristande kunskap i katekesen och g af houom dugtiga
utanlexor i den att läsa, hvilka han på bestämda tider kom att
förhöra. Mannen visste hvem ban bade att göra med, lydd«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free