Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dramatiskt författarskap. Estetiska åsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktades mot en själf, att man var där blott en
åskådare bland de andra — det är en glädje, som
man sedan aldrig får smaka mer; icke heller får
man mer höra de fullkomligt oförfalskade omdömena
om sitt arbete, sedan man nödgats ställa fram sin
person som representant för sin diktning.»
Om denna första, hemliga, berusande diktarlycka
skref hon på sommaren 1873 under en norrlandsresa
en prosadikt. Hon kallade den Fantasi vid
Sollefteåfallet. Den berättade i sagoform om en
ung fura på Multråberget, som växte snabbare än
alla sina systrar för att snart bli huggen och få
ila till fallet, som tagit hela hennes hjärta. För
detta lycksaliga, efterlängtade ögonblick, då hon
skulle slutas i forsens stora, eldiga famntag,
offrade hon allt. Sagan slutar sålunda:
»Ett långt lif af lidande och långsamt
bortdöende väntade den arma furan på andra sidan
forsen; hon fick aldrig mer se den gröna skogen,
aldrig mer höra foglarnes sång, aldrig, aldrig höra
forsens brus eller se dess skummande böljor! Men,
hvad mer! Hon hade ju haft sin sällhets stund
och den fyllde hela hennes återstående lif. Låtom
oss ej beklaga den unga furan! Den är ej olycklig,
som äger ett riktigt lyckligt minne.»
Hvad som, vid nedskrifvandet af detta lyriska
utbrott, låg öfverst i den unga författarinnans håg
är lätt att ana. Hon hade själf genom kärleken till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
