Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Personlig frigörelse. Litterär missriktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så många andra författarinnors, och störa lugnet
där. Skulle jag inte göra mitt bästa möjliga, vore
jag ju rent af omoralisk!»
Saknaden af moderskapet gaf åt hennes önskan,
att åtminstone dikteriskt göra en insats i
mänsklighetens lif, en gripande intensitet. Vid en af
brödernas giftermål skrifver hon i ett bref, där nämda
saknad läses mellan hvarje rad:
»Den, som lämnar barn efter sig, dör aldrig,
hans gåfvor, hans anlag, hans karaktersutveckling
gå igen genom kommande sekler. Detta gäller nu
visserligen om hvarje rikt andligt arbete, ja man
kan säga att hvarje människa, som arbetat efter
måttet af sina krafter, har gjort en insats i
mänskligheten, som öfverlefver henne själf, men det
gäller dock på ett alldeles särskildt innerligt och
personligt sätt i fråga om ärftligheten.»
Hennes allt starkare konstnärliga
utvecklingskraf medförde också en allt starkare längtan efter
nya intryck, nya förhållanden. Hon utbrister (med
hänsyftning på broderns matematiska studier):
»Människorna äro mina problem och jag har
löst alla jag träffat. Under sådana förhållanden
måste naturligtvis ingifvelsens källa snart sina. Jag
borde ju icke klaga, ty jag är så lycklig som det
är möjligt med den inskränkningen i ens frihet,
som följer af att vara kvinna. Det enda jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
