Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Personlig frigörelse. Litterär missriktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagar öfver är att jag ej i stället blifvit född till
en af ’skapelsens herrar’.»
Äfven i andra afseenden ge de anförda brefven
inblickar i hennes författarskap. Ur dem framgå
bland annat den, för en afgjord begåfning ofta
kännetecknande, förmågan af själf begränsning. Den
yttrar sig t. ex. i hennes bestämda vägran att splittra
sig genom naturvetenskapliga studier; å den andra
visar sig den hos mångsidiga naturer så ytterst
vanliga företeelsen, att de taga sina mer oväsentliga
anlag för de väsentliga. A. Ch. Leffler gjorde detta
misstag, när hon fasthöll det dramatiska
författarskapet som sin egentliga kallelse. På samma gång
hon visar sitt äkta diktargry i ifvern att studera
människorna och lifvet, fäller hon det för en äkta
dramatisk författare omöjliga omdömet, att det
modärna skådespelets mål är att framför allt verka
för tendenser och att göra detta genom tal, ej
genom handling. Hon har visserligen insett, hvari
det modärna dramat skiljer sig från det äldre,
och hon sluter sig med sann konstnärlig instinkt
till sträfvan för dramats pånyttfödelse genom
förenkling och verklighetstrohet. Men hennes
villfarelse är att det, för scenen afsedda, dramat ej
längre har som sin väsentliga uppgift att
framställa karaktärer, utan idéer: en förblandning af
orsak och verkan, hvilken blef ödesdiger för
hennes eget dramatiska författarskap. Ty visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
