Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En vändpunkt. Konflikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kände redan då, men godkände ej
programmet för en sann »kvinnosakskvinna» — det
program hon sedan definierade sålunda:
»En författare, som fått denna etikett, bör alltid
skildra kvinnan som stående öfver mannen i
sedligt afseende och bör alltid slå sig till riddare för
hennes värdighet, dygd, stolthet, själfständighet.
Brister en kvinna i någon af dessa egenskaper bör
han skildra henne med indignation eller också bör
han påvisa att hennes svaghet i detta fall berott
af mannens orättvisa behandling eller på det
förvridna samhället.»[1]
Hon ämnade emellertid fortsätta att skildra
hvad hon själf såg af lifvet, icke hvad hon såg af
programmen ; endast så kände hon sig vara sig själf
— detta, som hon så ihärdigt kämpat för att varda.
Själfständighetslidelsen gjorde henne fiendtlig ej
blott mot flärd och världslighet, ytlighet och
osjälfständighet hos kvinnorna, utan också mot ali
programytlighet. För henne var aldrig kvinnofrågan
i främsta rummet att kvinnor skulle få bli det
eller det, utan att de skulle, under alla slags
förhållanden, få vara sig själfva. Det var detta som
hon låtit Skådespelerskan, Ellinor, Arla och
sedermera Alie och Ulla så ifrigt sträfva efter; det var
detta., som ännu i döden sysselsatte hennes fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
