Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Diktartemperament. Problemlitteratur. Verklighetsskildring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanningen. Denna sanning hade A. Ch. Leffler
aflyssnat lifvet själft: hon hade varit gripen af smärta
inför alldeles liknande konflikter i en af hennes
käraste väninnors hem. Och ehuru Sanna kvinnor
troligen faktiskt verkat mera för att — hos den
stora, för direkt agitation oåtkomliga, allmänheten,
— omdana opinionen i fråga om den gifta kvinnans
äganderätt, än själfva föreningen för nämda
ändamål, så var detta ej dramats syfte, utan dess följd.
Men man skulle ej så ha förväxlat orsak och
verkan och stycket skulle varit allmänmänskligt
gripande, ifall ej dess författarinna, genom omedelbart
resonnerande om äganderätten, försvagat
verklighetsintrycket. Om de, hvilka sedermera med
anledning af Sanna kvinnor bedömde henne som den
manhatande, stridbara amazonen för kvinnans
rättigheter, sett hennes tårfylda, tacksamma blick när
nämda väninnas ordlösa handtryckning gaf henne
sitt erkännande för mångårig sympati, då, 1883,
Sanna kvinnor (samman med En räddande ängel) första
gången uppfördes, skulle de insett, att om än
indignationen var en stark drifkraft i A. Ch.
Lefflers produktion, så var det ej den kalla
skrifrumsindignationen, utan den af mänsklig medkänsla för
verkliga lidanden värmda oviljan. När man senare
å andra sidan gjorde lustspelet Den kärleken! till
ett affall från den ståndpunkt författarinnan intog
i Sanna kvinnor, var man åter framme med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
