Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sällskapslif. Vänskap med Sonja Kovalevsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
log mot henne, visade Er lugn och glad för att
trösta henne, men Ni grät sedan tåget gått. Jag
såg strax, att Ni hade både mod och hjärta;
sådana människor kunna välja rätt i rätta
ögonblicket.»
Sonja Kovalevsky njöt af diskussionen för dess
egen skull; hon byggde ofta själf de väderkvarnar
hon slutade med att anfalla; A. Ch. Leffler åter
intresserade sig för ämnet mer än för diskussionen och
tog denna med det lugn, som ensamt imponerade
på hennes väninna, hvilken framför allt beundrade
ro. Sonja påstod stundom, att de människor, hvilka
hon alis ej brydde sig om att tala med, men som
verkade »svalt och stilla som marmor eller lent som
sammet», de gjorde henne harmonisk, blott hon
var i samma rum som de. Hos Änne Charlotte
fann hon ej blott temperamentets harmoni utan
all den andens vidd, hon behöfde för att bli
förstådd. Det psykologiska intresset och tankens
klarhet var det gemensamma området i deras
intelligenser, medan i öfrigt deras begåfning i så många
fall var olika. Sonja tänkte ofta i bilder och hade
det slags natursinne, hvilket i naturen älskar det
som samklingar med eller symboliserar ens eget
själstillstånd och genom att endast se helheten af
naturen, ej detaljerna — ty hon var mycket
närsynt — blef det stämningen, som var det henne
behärskande i naturintrycket. Änne Charlotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
