Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig trott att ett så spädt barn kunde vara
intressant. Jag sade, i likhet med alla gamla
ungkarlar, att ett barn är först en människa, när det
begynner gå och tala. Men detta är långt ifrån
sannt. För resten begynner det snart sagdt strax
att tala. När han ligger och mumlar för sig själf
kan jag så tydligt, i de ljud han frambringar,
urskilja de första elementen till talet, kan så väl
höra skilnaden på belåtenhet, otålighet eller någon
bestämd önskan. — — — Då det både för
Pasquale och mig är första gången vi observera och
följa ett så litet barns utveckling synes oss allting,
hvarje litet steg framåt, mycket märkvärdigt, och
vi ha nog inom oss den hemliga tankep. att intet
annat barn någonsin varit så märkvärdigt som han.
— — — Huru många drömmar vi drömma öfver
vår gosses blonda hufvud! Han skall bli
matematiker, poet eller konstnär, det är afgjordt! Jag är
rädd att vi komma att ställa mycket stora
fordringar på hans intelligens och bli helt missnöjda om
han ej är ’ett geni’.»
Hennes tid upptogs nu helt af alla de kära
omsorgerna för barnet. Den kloka omtanke och
det praktiska förstånd, som i alla skiften gjort
henne till den, äfven för hvardagslifvets kraf fullt
dugliga och dess situationer fullt behärskande
kvinnan, hade hon nu rik användning för under
vården af sitt barn, sina tjenare och sitt hushåll, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
