Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sin sista roman (Genom skuggor), om sitt
nöje af Alfhild Agrells »förträffliga Lovisa
Petterkvist», om sin glädje öfver att (i Ord och Bild)
ha läst Ellen Nybloms dikter, som genom sin
individuella ton syntes henne ge rika löften, att
författarinnan skulle bli »en äkta skaldinna».
Efter några »obeskrifligt härliga» veckor på det
älskade Capri, återvände makarne till Napoli och,
sedan husmodern där ordnat hemmet för vintern,
hoppades hon hinna arbeta. Hon skref emellertid:
»Min son och min man lämna mig dock ej
mycken tid för mig själf. Gaëtano är nu redan
en stor gosse, som ej vill bli behandlad som en
baby och lagd i en vagga, utan som hela dagen,
från morgon till kväll, vill vara i rörelse och
bäras omkring, se och höra allt hvad som försiggår
omkring honom och deltaga i alla samtal med sitt
ännu ordlösa, men uttrycksfulla språk. — — —
Min lille gosse utvecklar sig ofantligt, och ehuru
det visserligen är sannt, som Alfhild Agrell säger
(jag hade nyss bref från henne), att alla unga
herrar vid den åldern äro »alldeles ovanligt
utvecklade», så är jag ändå nog naiv att påstå att denne
är alldeles otroligt tidig i alla afseenden,
åtminstone som svenskt barn betraktad; de italienska
äro i allmänhet mera vakna. Du kan icke tänka
dig hvilket skälmskt skratt denne lille har, han
skrattar så att det säger kluck i halsen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
