Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vrider sig formligen af munterhet. Och så han
pratar sedan! Långa historier berättar han med
den mäst modulerade röst och är ytterst förtjust
när man berättar honom något eller deklamerar
vers för honom, liksom han är mycket road af
främmande och tar mycket artigt emot dem med
det älskvärdaste leende. Han är mycket förtjust
i sina kalla bad; på Capri togo vi honom med ut
i hafvet.»
Gaëtanos mor kände sig nu för första gången
i full inre och yttre harmoni, kände huru
hennes egna djupare lifserfarenheter också fördjupat
hennes syn på människolifvet. Hon längtade
därför ifrigt att få fortsätta den stora roman, som
hon redan börjat vintern 1890 i Rom och om
hvars första utkast hon då skref:
»— — — Jag håller på med min roman, och
ehuru jag visst inte kan säga att jag är riktigt
inne i den än, så hoppas jag dock att den så
småningom skall utveckla sig till något af allt det
myckna jag från början sett i den. Jag befinner
mig dock just nu i desillusionernas värsta
ögonblick. Så länge man har planen bara i hufvudet,
ser allt så rikt och vackert ut; när man så
begynner skrifva ned det första utkastet blir det så
underligt platt och banalt, man — eller jag, ty
alla göra väl icke så — har liksom en känsla af
att jag icke orkar släppa mig lös och sätta in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
