Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bred basis hvilande, stort mänsklig bok skall det
bli, som man både skall gråta och skratta åt. Den
växer inom mig med jättesteg och materialet är
ofantligt rikt.»
En italiensk vän skildrar hennes sista arbetstid
sålunda:
»Under de sista dagarne hade hon återtagit
arbetet i sitt vackra, soliga skrifrum, med utsikt
öfver Neapel, brusande och aflägset, samt öfver
den azurblått glänsande golfen. Aldrig hade hon
skrifvit med sådan lätthet, aldrig känt en sådan
rikedom af idéer. På få dagar hade hon slutat
sex kapitel. Hon var nöjd och tankarne
strömmade fram, friska och spontana. På måndagen,
under det hon skref, kände hon en smärtsam
feber-rysning genomila kroppen. Hon hade blixtsnabbt
en förfärande syn: det var döden, som klappat på
hennes hjärta.»
Detta var dagen efter att nyssnämda, liksom
andra bref, fulla af lycka och hälsa, till mor och
öfriga syskon afsändes. Anne Charlotte hade
arbetat med feberaktig ifver: hon gaf sig ej ens tid
att dejeunera. Och när hennes man klockan 3 kom
och tog pennan ur hennes hand, bedjande henne
skona sig, efter som hon klagat öfver ett växande
illamående, sade hon, i det hon som alltid fogade
sig efter hans önskan: »Men jag har ju så
mycket att skrifva, hur skall jag få tid till allt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
