Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Minnesbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning af lifsförhållandena kom henne — som
diktare lika väl som människa — att stundom
afhugga psykologiska knutar, dem andra kanske löst
på ett mera mödosamt sätt. Men hon kräfde ej
att alla skulle godkänna hennes sätt att lösa
lifsproblem, hvilka föreföllo mera sammansatta
naturer ytterst invecklade; hon önskade endast att
man mot henne skulle öfva det ädelmod, hon själf
var genomträngd af: tron att hennes vänners
handlingar — äfven dem hon ej förstod — voro gjorda
i enlighet med deras egen syn på det rätta. Hon
var mild, mjuk, måttfull i alla förhållanden till
andra människor och i alla sina kraf på dem. Hon
hade förmågan att alltid och allestädes se lifvet
som det var, att hvarken lägga till eller taga ifrån,
hvarken förringa hvad det gaf eller begära hvad
det icke skänker. Det är denna stora, sunda,
generösa syn på lifvet, hvilken lifvet stundom
gengäldar med lyckan.
Hvad de, som stodo A. Ch. Leffler nära,
framför allt af henne komma att minnas, är hvad de
mäst hos henne hafva älskat. Detta var något
större än den stora författarinnan. Det var en
själ utan svek, en enkelhet utan skrymtan, ett mod
utan trots; en karaktär tecknad i stora, öppna,
ärliga drag. Hvad man framför allt kommer att
sakna, det är ett hjärta så godt och vänfast, en
medkänsla så äkta och spontan, en lynnets helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
