Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
il bene antaget i Milano och hon alls inte brydde
sig om afslaget för sin del, utan blott sökte trösta
honom för den förödmjukelse, han personligen kände
öfver misslyckandet, med det vänligaste leende och
orden: »Det betyder alls inte något. Det får vara
till en annan gång.» Medan för oss nordbor A.
Ch. Lefflers känslighet ej syntes nog intensiv, fann
italienaren i hennes dikter ej blott »enkel och
kraftig sanning, som kom läsaren att tänka», utan
också en gripande känslighet. »Det fanns», säger
han, »ingen liten tilldragelse eller olycka, som hon
ej studerat med kärleksfullt förstående. I hennes
närhet kände man sig alltid som en bättre
människa».
Och Signora Zampini skrifver:[1]
»Hon deltog i sina vänners fröjder och
framgångar liksom i deras sorger med denna
ojämförliga, hjärtliga uppriktighet, som gjorde henne så
kär för oss. Hennes neapolitanska vänner voro
fästa vid henne med liflig tillgifvenhet och talade
ofta om henne med entusiasm, liksom smärtan
öfver att ha mistat henne hos dem är liflig och
djup. Hennes kvinliga personlighet kom en
alldeles att glömma hennes vittra rykte. I hennes,
af ädla egenskaper och rika känslor, danade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
