Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ifrån det ofvan, till populnrisering ibland
Svenskarne antydda systemet, tanken förflyttar sig till systemets
bringande till utveckling och verkställighet, då alla medlen
dertill voro eröfrade och vundne, så häpnar man för slut
satsen och skyr att uttala den.
Tiden har åtminstone synts mig nu vara inne, att till
tals inom Riksdagen bringa detta riksvigtiga ämne.
Härvid framställer sig först den frågan: under hvilket
slags benämning inom statsrätten Norges förening med Sverige
kan hänföras? och den lärer, oaktadt allt advokatoriskt
polemiserande för och emot, icke af Norrmännen vilja antagas
annorlunda, än såsom en blott personal-förening, uti den
genom Föreningsfördraget gemensamma Konungens person.
— Stang, uti sin Kongeriket Norges Konstitutionelle eller
Grundlov bestämte Ret, sid. fil, anser svaret obestämdt ; men
kommer likväl, emot den i Norge drifna åsigt, till den
slutsatsen, att föreningen inå hänföras till verklige Statsföreningar
(Uniones civitatum) och tillika till de reelle och lika
(reales et sequales) etc. etc.
Föreningsfördraget har ända ifrån sin början, med mer
och mindre afvoghet emot Sverige, af Norrmännen ensidigt
och uteslutande i syftning al’ deras fåfänga, varit tolkadt.
Genom den, den 14 Aug. 1814 af den svenske
segervinnaren, i Moss afslutade Konventionen, hafva Norrmännen i
åtskilliga fall kunnat från egennyttans synpunkt visa sig
handla i deras rätt, då de, under förbiseende af likhet i
skyldigheter, ända till ytterlighet emot Sverige, drifvit anspråken
å fullkomlig likhet i rättigheter; men icke alltid med
afseende å den tacksamhetskänsla, hvaruti Norges folk borde känna
sig stå till Sverige för en, efter seklers frånvaro, återvunnen
sjelfständighet, och för den egendomliga grad af konstitutionel
frihet, som genom Sveriges uppoffringar af blod, af dyrbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
