Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter de-åsigter, jag yttrat, torde det
finnas helt naturligt, om jag tror, att
tillgifvenheten för Konungens person, för Konungahus
och Thron, ej allenast kan vara lika stor ho*
oppositionsmannen, utan äfven hos honom
understundom mycket större, än hos den ifrigaste
beundrare af det styrelse-systèm, som utgör
föremålet för oppositionens klander.
Att blindt hylla magten, att lofsjunga och
beprisa utan förbehåll hvar enda handling, som
utgår ifrån den, sker alltid utan äfventyr och
ej sällan under egna fördelar såsom följd.
Det offentligt uttalade klandret däremot
upphämtar åtminstone alltid missnöjets obehag; och
nog vore man mera rättvis och billig, om man under
sådana förhållanden förunnade oppositionsmannen,
såsom bevekelsegrund för hans handlingssätt,,en
lika grad af känsla för fädernesland och för
Konung, som man tillägger den, hvilken,i egenskap
af Actieägare uti allt för många af de allmänna
missförhållandena, som klandras, äfventyrar
ingenting vid- att finna allt godt, förträffligt och
ingalunda i behof af något slags förbättring, om
också millioners kraf ådagalägger ett helt annat
förhållande i många delar.
Det utgör inom det constitutionella
samhället en vacker föreställning, att Konungen ej kan
göra orätt; men förklaringen af detta uttryck
kan icke blifva någon annan, än att Konungen
icke får handla orätt; och denna, sats kan vid
tillämpningen icke vinna-någon annan utveckling,
än att Konungarnes rådgifvare, genom sin
ansvarighet inför lagen, måste, i hvad möjligt är»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
