Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då nu min far låg sjuk i Stockholm och vi inte
hade en enda vän, som frågade efter oss, dä kom
han och sökte reda på oss och var så god mot oss.
Min far sörjde öfver, hvad det skulle bli af mig efter
hans död, ty hela sin förmögenhet hade han rest upp,
och han hade hvarken slägt eller vänner i Sverige.
Men han — min man — han satt hela timmar vid
pappas bädd, så god och så tålig, och tröstade och
lugnade honom och sade, att hans mor skulle blifva
en mor för mig — och det har hon också blifvit.
(.Klappar prostinnan och kysser hennes hand) Så fort
min stackars pappa fick se Harald komma, klarnade
alltid hans ansigte. Ja, det var han, som förljufvade
min fars sista stunder, som utan honom skulle varit
så bittra. O, hvad jag välsignade honom!
Prostinnan (stiger tvärt upp och
omfamnar Elfvan).
Assessorskan (gråter).
Så vackert! så rörande! Ja, det är riktigt som
på teatern.
Doktorinnan.
Hade ni nyss kommit till Sverige, då er far
sjuk-nade?
Elfvan.
Han var redan sjuk, då vi kommo hit. Han
kände att döden nalkades, och då greps han af
längtan till sitt hemland och så reste vi från Italien i
mars månad och kommo till Sverige i köld och snö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
