Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
francs om året. — Allvarsamt sagdt, min nådiga, ni
är verkligen olycksaligt romantisk. Försök ni att
taga itu med lifvets prosa ju förr dess hällre, det
skall göra er god t. Tro mig, ju mer ni inskränker
er horizont, ju mindre ni filosoferar, ju lyckligare blir
ni. Tag exempel af de andra fruarna här i er
umgängeskrets. Tror ni att de någonsin sitta på en
trädstubbe i skogen och snyfta och gråta af längtan
efter ideela lidanden?
Elfvan.
Fy, så elak ni är! — Men vårt högsta mål i
lif-vet får ju inte vara att blifva lyckliga utan att
utveckla oss — att uträtta någonting — eller hur?
Baronen.
Skall det vara en fråga — till mig? Vänd er
till kyrkoherden med den, det är bättre.
Elfvan.
Nej, jag frågar er.
Baronen.
Om min enskilda lifsåskådning! Ni är i alla fall
för ung för att kunna tillgodogöra er den. Min åsigt
är att vi lefva för — att vara till — eller — äro till för
att lefva, hur man tar det. Med andra ord, lifvet är
en besvärlig gåfva, som något ogrannlaga blifvit oss
påtrugad mot vår vilja och med hvilken vi göra god
min i elakt spel och söka att begagna till vår
fördel så mycket som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
