Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han finge se mig som Undine. (Sveper in sig i
ett draperi och. går och ställer sig vid det främre fönstret.
Baronen stänger luckorna vid det bortre fönstret, går
seclan fram till det fönster, där Elfvan står.)
Elfvan.
Nej, stäng inte här också! Jag tycker så mycket
0111 att se på stormen. (Lutar sig mot fönsterbrädet)
Baronen (ställer sig bakom lienne).
Ja, ni har rätt, det är vackert att se naturen i
ett sådant uppror. Naturen idealiseras och förskönas
genom en orkan lika mycket som ett mänskligt
ansigte förskönas och besjälas, när någon inre storm
upprör det. Brukar inte den här gårdsplatsen eljest
se ut som prosan själf med sina gamla, fula flyglar
och sina grusade gångar? Och ser den icke i afton
ut som en tummelplats for ystra andeväsen, som här
drifva något hemlighetsfullt spel? (Lutar sig ned på
armbågen bredvid henne) Inte sant, ni skulle tycka
0111 att alltid se hela lifvet idealiserad t såsom naturen
i afton? Men det fins blott en makt, som så kan
idealisera hvardagslifvet. Och den makten känner ni
inte ännu. (Lågt) Lycklig den man, som får gifva
Undine en själ!
Elfvan (stänger häftigt till
luckorna och kommer framåt
rummet med ett upprörd t
utseende).
Nu körde en släda upp till trappan. Nu kom
min man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
