Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KåRL (som hela tiden stätt ock
sett på henne utan att höra på,
vad hon säger).
Har fröken varit — var fröken i domkyrkan?
ALICE (ser plötsligt på honom med
en stor blick ock svarar icke,
Karl blir förlägen ock vänder
sig till Hjalmar),
ALICE (drar Paula af sides’).
Nej, du kann aldrig tro, vad jag blef häpen, när
jag hörde hans röst.
Paula.
Hur då?
Alice.
Å, det är så egendomligt, vet du. I tre hela år
har jag nu lefvat med honom bara i minnet — hans
utseende, hans sätt, hans blick — allt har jag sett så
lefvande för mig jämt — men jag har glömt att tänka
på hans röst — ock nu grep det mig så underligt —
det blef så värkligt alltsammans — så öfverväldigande,
gripande värkligt. (Omfamnar henne.)
Hjalmar (till Paula),
Vill fröken inte höra? Det var för tre år sedan,
just som de fått den nya orgeln i Lidå kapäll. Jag
kom en höstafton gående ditåt ock såg, att kyrkdörrn
stod öppen, ock hörde musik inifrån. Som den inte
lät så oäfven, gick jag in ock satte mig på en bänk
i mörkret, ock så fick jag höra riktigt nätta små flick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
